Åtta vildsvinsfällor är testade under 2010 fram till januari 2011 av Statens veterinärmedicinska anstalt. Åtta av dem får godkänt och nu ska Naturvårdsverket säga sitt.
Bäst i klassen var Söderbergfällan. Den fick godkänt i det utförande den är i dag.
De tre andra fällorna – Panthera MT, Lotin enkel/dubbel och Sinkabirum, får godkänt om de justeras enligt SVA:s krav.
Fällorna Panthera G och Ekafällan får inte godkänt. De har en för öppen konstruktion och har fått för höga skadepoäng i testerna.
I Panthera H och KM-fällan fångades för få djur för att kunna ge ett godkännande.
Testerna gjordes på två gods i Mälardalen. Målet var att fånga mellan 12-20 vildsvin per fälla under fyra till fem tillfällen.
Totalt fångades 77 vildsvin. KM-fällan fångade inte ett enda vildsvin, medan Panthera G och H fångade fem respektive 11.
Överlag lindriga skador
SVA bedömer att vildsvinen skadades lindrigt, undantaget från två fångsttillfällen då ett vildsvin fick en tandfaktur och ett annat fick en bristning i ett höftledsligament.
Ekafällan var sämst, där alla fångade vildsvin skadades på ett eller annat sätt.
På de vildsvin som fångades togs köttprover enligt köttkvalitetssyndromet PSE, som hos tama grisar kopplas samman med stress. Det visade sig att alla vildsvin som fångats i fällorna hade indikationer på PSE, något som de referensdjur som skjutits i det fria inte hade.
SVA:s rapport ska nu ut på remiss och sedan ska Naturvårdsverket besluta om det slutgiltiga godkännandet för fällorna.
Jakt o Jägare 2011-03-01
tisdag 1 mars 2011
måndag 21 februari 2011
Vildsvin i fokus
I helgen samlades markägare, jägare och andra intressenter för en kurs och diskussion kring den problematik som de upplever med vildsvin.
Många upplever att vildsvinen förstör och river upp åkermarker vilket leder till problem för både odlare och deras djur.
– Det är mycket allvarligt när jordbruket skadas, säger Henrik Barnekow från Jägarförbundet.
De senaste åren har vildsvinen ställt till det på många gårdar och marker runtom i länet. Markägare vittnar om vildsvin som river upp och förstör åkrar.
På en powerpoint-bild visar Henrik Barnekow upp en bild där en åker, i närheten av ett rött hus, blivit förstörd efter inkräktande vildsvin som har härjat runt.
- Det här förstör odlingen och det är allvarligt när jordbruket får skador, säger Barnekow som är från Jägarförbundet och är en av föreläsarna.
För många markägare och arrendatorer, alltså de som hyr och sedan brukar marken, innebär detta stora problem. Dels kan odlingen skadas. Men även de betande djuren kan drabbas när deras foder blandas samman med jord som vildsvinen dragit upp. Risken är stor att djuren får i sig jord. Det här behöver inte vara farligt för köttet men om det är frågan om mjölkkor kan kvaliteten på mjölken försämras. Ett så kallat kvalitetsavdrag.
Men det finns också en risk att jord och stenar slår sönder maskinerna som används ute på fältet.Henrik Barnekow anser att det viktigaste man kan göra är att ha en god samverkan grannar sinsemellan. - Man måste prata ihop sig med grannarna. Man måste ha en samverkan över större områden.
Han menar att det måste finnas en större samverkan när det gäller vildsvinsjakten för att skapa balans i vildsvinsstammen.
- Där borde man prioritera att skjuta hondjuren.
På detta sättet hoppas han kunna minska förökningen bland vildsvinen, och om inte det går så i alla fall begränsa den.
Han pekar bland annat på att det måste finnas ett regelverk kring det här med hur mycket foder man får lägga ut på markerna. Det gynnar vildsvinen, anser han.
Men kan det inte vara svårt att hålla sig till dessa regler?
- Jo, men jag anser att något måste göras.
Ett annat alternativ kan vara fler elstängsel.
En av de som har stora problem med vildsvin är Per Olsson. Han hyr ett markområde på mellan 125-130 hektar. Han sysslar med nötköttsproduktion.
- Jag har stora problem med vildsvinsskador.
Han går längre än Barnekow när det gäller regleringen av utfordringen och vill i stället förbjuda den helt och hållet.
- Det slängs mat i skogen säger han som han menar gagnar vildsvinen.
Utan en reglering blir man aldrig kvitt problemen, menar han. Han berättar också att han har marker som inte längre går att bruka. De har helt enkelt blivit fördärvade av vildsvinen.
- Jag vågar inte riskera min EU-ersättning.
Laholms Tidningen Av Joel Winqvist 21 FEBRUARI 2011 kl. 05.30
Många upplever att vildsvinen förstör och river upp åkermarker vilket leder till problem för både odlare och deras djur.
– Det är mycket allvarligt när jordbruket skadas, säger Henrik Barnekow från Jägarförbundet.
De senaste åren har vildsvinen ställt till det på många gårdar och marker runtom i länet. Markägare vittnar om vildsvin som river upp och förstör åkrar.
På en powerpoint-bild visar Henrik Barnekow upp en bild där en åker, i närheten av ett rött hus, blivit förstörd efter inkräktande vildsvin som har härjat runt.
- Det här förstör odlingen och det är allvarligt när jordbruket får skador, säger Barnekow som är från Jägarförbundet och är en av föreläsarna.
För många markägare och arrendatorer, alltså de som hyr och sedan brukar marken, innebär detta stora problem. Dels kan odlingen skadas. Men även de betande djuren kan drabbas när deras foder blandas samman med jord som vildsvinen dragit upp. Risken är stor att djuren får i sig jord. Det här behöver inte vara farligt för köttet men om det är frågan om mjölkkor kan kvaliteten på mjölken försämras. Ett så kallat kvalitetsavdrag.
Men det finns också en risk att jord och stenar slår sönder maskinerna som används ute på fältet.Henrik Barnekow anser att det viktigaste man kan göra är att ha en god samverkan grannar sinsemellan. - Man måste prata ihop sig med grannarna. Man måste ha en samverkan över större områden.
Han menar att det måste finnas en större samverkan när det gäller vildsvinsjakten för att skapa balans i vildsvinsstammen.
- Där borde man prioritera att skjuta hondjuren.
På detta sättet hoppas han kunna minska förökningen bland vildsvinen, och om inte det går så i alla fall begränsa den.
Han pekar bland annat på att det måste finnas ett regelverk kring det här med hur mycket foder man får lägga ut på markerna. Det gynnar vildsvinen, anser han.
Men kan det inte vara svårt att hålla sig till dessa regler?
- Jo, men jag anser att något måste göras.
Ett annat alternativ kan vara fler elstängsel.
En av de som har stora problem med vildsvin är Per Olsson. Han hyr ett markområde på mellan 125-130 hektar. Han sysslar med nötköttsproduktion.
- Jag har stora problem med vildsvinsskador.
Han går längre än Barnekow när det gäller regleringen av utfordringen och vill i stället förbjuda den helt och hållet.
- Det slängs mat i skogen säger han som han menar gagnar vildsvinen.
Utan en reglering blir man aldrig kvitt problemen, menar han. Han berättar också att han har marker som inte längre går att bruka. De har helt enkelt blivit fördärvade av vildsvinen.
- Jag vågar inte riskera min EU-ersättning.
Laholms Tidningen Av Joel Winqvist 21 FEBRUARI 2011 kl. 05.30
För få vargar – för många vildsvin
Det har jagats varg – 20 stycken. Tusentals jägare ger sig ut i vargreviren för att fylla kvoten. I media intervjuas ”vargdräparna” nu i kraft av högre status. Tonen är tuff, det är hjältar som uttalar sig, de gör sin plikt för allmänhetens bästa. Vargar är inte att lita på. Någon har fått extra status genom att skjuta ett alfa-djur, vilket innebär att flocken splittras och valparna kommer troligen att gå under vilket betraktas som en extra bonus. Ett osmakligt propagandanummer.
Det har inte jagats vildsvin med någon större framgång i vildsvinsområdena, vilket har lett till att de är en mycket stor plåga i södra och östra Sverige. Åkermark (framför allt vallar), golfbanor, parker, trädgårdar, planteringar med mera bökas upp av grupper av svin. Antalet trafikolyckor med vildsvin ökar. Jägarna lovprisar vildsvinens utbredning med uttalanden som: vildsvinen är mycket bra jaktbart vilt. Det visar också sin positiva inställning genom att ordna utfodringsplatser för svinen.
Varför har jägarna i viltsvinsområdena inte gått ”man ur huse” som sina kollegor i vargdistrikten? Beror det på ointresse? Beror det på oförmåga? Välj själv. Det finns ju massor att skjuta. Jägarna i vargdistrikten talar om nödvändigheten av att minska på vargbeståndet så att vanligt folk skall kunna känna sig trygga i skog och mark – nonsens. Vargstammen ska minskas för att jaktbart vilt (älg och rådjur) ska öka i antal!
Jägarna i vildsvinsområdena säger ingenting. Inte ens ett ord om att en skadad (skadskjuten eller påkörd) sugga eller galt anfaller människor. Det skulle aldrig en varg göra. Inte undra på att jägarkåren blir alltmer impopulär hos allmänheten. Visserligen är orsaken till missnöjet olika men det gör det bara mer allvarligt.
Dags att jägarkåren ändrar attityd och släpper fram talesmän och kvinnor som är mera representativa för kåren än de som uttalar sig nu. Det gäller att inte bara titta i kikarsiktet, då blir synfält och samsyn med övriga i samhället ytterst begränsad.
Miljöministerns populistiska beslut att skjuta 20 licensvargar visar på politisk svaghet.
Ministrar som tar, ut allmänhetens synpunkt, beslut av liknande karaktär brukar rätt snart försvinna från den politiska arenan. De faller snart i glömska eller används som avskräckande exempel.
Åteln
Fri ord, Nya Lidköpings-Tidningen 21.2.2011
Det har inte jagats vildsvin med någon större framgång i vildsvinsområdena, vilket har lett till att de är en mycket stor plåga i södra och östra Sverige. Åkermark (framför allt vallar), golfbanor, parker, trädgårdar, planteringar med mera bökas upp av grupper av svin. Antalet trafikolyckor med vildsvin ökar. Jägarna lovprisar vildsvinens utbredning med uttalanden som: vildsvinen är mycket bra jaktbart vilt. Det visar också sin positiva inställning genom att ordna utfodringsplatser för svinen.
Varför har jägarna i viltsvinsområdena inte gått ”man ur huse” som sina kollegor i vargdistrikten? Beror det på ointresse? Beror det på oförmåga? Välj själv. Det finns ju massor att skjuta. Jägarna i vargdistrikten talar om nödvändigheten av att minska på vargbeståndet så att vanligt folk skall kunna känna sig trygga i skog och mark – nonsens. Vargstammen ska minskas för att jaktbart vilt (älg och rådjur) ska öka i antal!
Jägarna i vildsvinsområdena säger ingenting. Inte ens ett ord om att en skadad (skadskjuten eller påkörd) sugga eller galt anfaller människor. Det skulle aldrig en varg göra. Inte undra på att jägarkåren blir alltmer impopulär hos allmänheten. Visserligen är orsaken till missnöjet olika men det gör det bara mer allvarligt.
Dags att jägarkåren ändrar attityd och släpper fram talesmän och kvinnor som är mera representativa för kåren än de som uttalar sig nu. Det gäller att inte bara titta i kikarsiktet, då blir synfält och samsyn med övriga i samhället ytterst begränsad.
Miljöministerns populistiska beslut att skjuta 20 licensvargar visar på politisk svaghet.
Ministrar som tar, ut allmänhetens synpunkt, beslut av liknande karaktär brukar rätt snart försvinna från den politiska arenan. De faller snart i glömska eller används som avskräckande exempel.
Åteln
Fri ord, Nya Lidköpings-Tidningen 21.2.2011
måndag 31 januari 2011
I Linköping har en grupp vildsvin etablerat sig i utkanten av Linköping. Ibland syns de även till i Vallaskogen som ligger mitt i staden.
Många hundägare har sett vildsvin i Vallaskogen, som ligger nära Universitetssjukhuset och Garnisonen. Mest håller de dock till på det gamla militära övningsområdet, bortom Vallaskogen och Garnisonsrondellen.
– Vi tror att det är en grupp som rör sig upp över gamla övningsområdet och passerar genom Vallaskogen och uppehåller sig där under en kortare tid, säger Stefan Samuelsson, skogsförvaltare på Linköpings kommun, till SVT Östnytt.
Vildsvinsstammen växer kraftigt, och fördubblas ungefär var tredje-fjärde år.
– Vi vill inte att vildsvinen ska etablera sig permanent här. Dels ser vi problem med trafiken och på sikt kan de ge bökskador i till exempel trädgårdar, säger Stefan Samuelsson till SVT Östnytt.
Jakt o Jägare den 31.1.2011
– Vi tror att det är en grupp som rör sig upp över gamla övningsområdet och passerar genom Vallaskogen och uppehåller sig där under en kortare tid, säger Stefan Samuelsson, skogsförvaltare på Linköpings kommun, till SVT Östnytt.
Vildsvinsstammen växer kraftigt, och fördubblas ungefär var tredje-fjärde år.
– Vi vill inte att vildsvinen ska etablera sig permanent här. Dels ser vi problem med trafiken och på sikt kan de ge bökskador i till exempel trädgårdar, säger Stefan Samuelsson till SVT Östnytt.
Jakt o Jägare den 31.1.2011
onsdag 12 januari 2011
Svinaktigt på skolvägen
Vildsvinen blev stående mitt framför bilen. På bilden syns halva flocken.
Bild: Jakob Skoglund
Plötsligt stod en hel flock vildsvin på skolvägen. 13-årige Jakob fångade dem på bild.
Jakob Skoglund satt i bilen på väg hem från skolan på tisdagseftermiddagen. Han och pappa åkte på Gröningevägen strax väster om Kungsbacka när en stor flock med minst ett tiotal vildsvin, många av dem ungdjur, dök upp på vägen.
- Först såg det ut som svarta skuggor. Inte förrän vi kom närmare kunde man se att det var vildsvin, berättar Jakob Skoglund.
- Det konstiga var att de inte flyttade på sig heller, de stod bara där och tittade. Men det gjorde ju att jag hann få upp mobilen och ta ett par bilder, säger han.
Enstaka vildsvin har han sett förut, på småvägarna ut mot Kullavik och Särö. Men aldrig så många på en gång.
- Och så brukar de ju vara skygga och springa undan - men det gjorde inte de här, säger Jakob Skoglund.
Man räknar med att det finns omkring 150 000 vildsvin i Sverige. Stammen har de senaste åren vuxit näst intill explosionsartat och just i norra Halland är rapporter om vildsvin - och deras skadeverkningar - vanliga.
Från Göteborgsposten
Vildsvin smittade av hepatitvirus
En del vildsvin i Sverige har visat sig vara smittade av en leverinflammation som orsakas av hepatit E-virus. Sjukdomen är smittsam.
Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, som studerar sjukdomsläget hos vilda djur i landet och bedriver ett forskningsprojekt gällande hepatit E-virus vill nu ha hjälp av jägare.
– Vi önskar få in prover av lever från vildsvin för att undersöka förekomsten av smittsam leverinflammation hos svenska vildsvin, berättar laboratorieveterinär Frederik Widén. Vi vill också klarlägga smittvägarna.
Publicerad: 11. januari 2011 18:36 Lokaltidningen Häsleholm
Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, som studerar sjukdomsläget hos vilda djur i landet och bedriver ett forskningsprojekt gällande hepatit E-virus vill nu ha hjälp av jägare.
– Vi önskar få in prover av lever från vildsvin för att undersöka förekomsten av smittsam leverinflammation hos svenska vildsvin, berättar laboratorieveterinär Frederik Widén. Vi vill också klarlägga smittvägarna.
Publicerad: 11. januari 2011 18:36 Lokaltidningen Häsleholm
torsdag 6 januari 2011
Jägarnas inställning till vildsvin kartlagd
Där det redan finns en stark etablerad vildsvinsstam vill de flesta jägare minska vildsvinsstammen. Men där vildsvinen ännu inte koloniserat landskapet finns en majoritet som vill se fler vildsvin.
Det här visar en attitydundersökning bland jaktkortslösare som utförts av forskare vid SLU, Skogforsk och Uppsala universitet.
Dagens vildsvinsstam är ojämnt fördelad över landet. Även inom delar av Götaland finns inga eller få vildsvin. Och i sådana delar av landet vill en majoritet av jägarkåren se fler vildsvin, oavsett om man är markägare eller inte.
Totalt sett vill ungefär 35 procent av jägarna i Svealand se fler vildsvin, medan nära hälften av jägarna i Götaland vill ha färre vildsvin.
Minoritet av jägarna
Om man delar upp svaren efter om jaktkortslösarna är markägare eller inte, visar det sig att där vildsvinen är etablerade vill bara en minoritet av jägarna, oavsett om de är markägare eller inte, ha fler vildsvin.
Inom Svealand och Gävleborgs län vill ungefär 30 procent av de jagande markägarna se fler vildsvin.
– Eftersom vildsvinen är så lokala kan det skilja i attityder även på korta avstånd inom län och det är nog en av de viktigaste förklaringarna till de konflikter som finns, säger Fredrik Widemo, Uppsala universitet, som är en av forskarna som genomfört studien.
”Jobba lokalt”
De övriga som deltagit är Göran Ericsson, SLU, och Roger Bergström, Skogforsk.
– Det här är viktigt att inse, och en slutsats är att man måste jobba lokalt med vildsvinsförvaltningen. Nationella mål blir alldeles för trubbiga. I stället måste det till samverkan mellan jägare över jaktgränserna och mellan jägare och markägare lokalt, framhåller Fredrik Widemo.
– Eftersom det verkar finnas ett så tydligt samband mellan stor vildsvinsstam och attityderna till vildsvin är en annan slutsats att jägare och markägare måste börja jaga vildsvinen tidigt när de dyker upp. Innan de hinner etablera sig i väldigt täta bestånd går det att minska konflikterna, säger Fredrik Widemo.
Enkät till jaktkortslösare
Över 65 000 vildsvin sköts förra jaktsäsongen enligt Jägareförbundets viltövervakning.
Undersökningen gjordes sommaren 2009 genom en postal enkät till 300 jaktkortslösare per län, totalt 6 600 jägare. De fick bland annat svara på frågan ”Hur ser du på antalet vildsvin på din huvudsakliga jaktmark?” Svarsalternativen var: alldeles för få, något för få, lagom, något för många, alldeles för många.
Skapad 2010-12-25 Skribent: Bertil Lundvik / Svensk Jakt Nyheter
Det här visar en attitydundersökning bland jaktkortslösare som utförts av forskare vid SLU, Skogforsk och Uppsala universitet.
Dagens vildsvinsstam är ojämnt fördelad över landet. Även inom delar av Götaland finns inga eller få vildsvin. Och i sådana delar av landet vill en majoritet av jägarkåren se fler vildsvin, oavsett om man är markägare eller inte.
Totalt sett vill ungefär 35 procent av jägarna i Svealand se fler vildsvin, medan nära hälften av jägarna i Götaland vill ha färre vildsvin.
Minoritet av jägarna
Om man delar upp svaren efter om jaktkortslösarna är markägare eller inte, visar det sig att där vildsvinen är etablerade vill bara en minoritet av jägarna, oavsett om de är markägare eller inte, ha fler vildsvin.
Inom Svealand och Gävleborgs län vill ungefär 30 procent av de jagande markägarna se fler vildsvin.
– Eftersom vildsvinen är så lokala kan det skilja i attityder även på korta avstånd inom län och det är nog en av de viktigaste förklaringarna till de konflikter som finns, säger Fredrik Widemo, Uppsala universitet, som är en av forskarna som genomfört studien.
”Jobba lokalt”
De övriga som deltagit är Göran Ericsson, SLU, och Roger Bergström, Skogforsk.
– Det här är viktigt att inse, och en slutsats är att man måste jobba lokalt med vildsvinsförvaltningen. Nationella mål blir alldeles för trubbiga. I stället måste det till samverkan mellan jägare över jaktgränserna och mellan jägare och markägare lokalt, framhåller Fredrik Widemo.
– Eftersom det verkar finnas ett så tydligt samband mellan stor vildsvinsstam och attityderna till vildsvin är en annan slutsats att jägare och markägare måste börja jaga vildsvinen tidigt när de dyker upp. Innan de hinner etablera sig i väldigt täta bestånd går det att minska konflikterna, säger Fredrik Widemo.
Enkät till jaktkortslösare
Över 65 000 vildsvin sköts förra jaktsäsongen enligt Jägareförbundets viltövervakning.
Undersökningen gjordes sommaren 2009 genom en postal enkät till 300 jaktkortslösare per län, totalt 6 600 jägare. De fick bland annat svara på frågan ”Hur ser du på antalet vildsvin på din huvudsakliga jaktmark?” Svarsalternativen var: alldeles för få, något för få, lagom, något för många, alldeles för många.
Skapad 2010-12-25 Skribent: Bertil Lundvik / Svensk Jakt Nyheter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)