söndag 30 augusti 2009

Så här skrev jag i Jakt&Jägare den 12 augusti 2006.




För mycket bök?

Regeringen har via jordbruksminister Ann-Christin Nykvists gett Naturvårdsverket i uppdrag att se över vildsvinsförvaltningen och stoppa den kraftiga ökningen av vildsvinsstammen.

Tyvärr finns ingen korrekt viltstatistik att hänvisa till – endast parter i målet uppskattar stammens storlek. Visst är det skam att vi år 2006 inte har en tillförlitlig viltstatistik som underlag för beslut om förvaltning av våra viltstammar.

Bondeorganisationen LRF, som är part i målet, har kommit fram till att det finns cirka 80.000 vildsvin i Sverige. Många LRF distrikt önskar om inte utrotning av vildsvinen som man ser som levande jordfräsar, så näst intill. I skogen tycks nästan samtliga parter vara överens om att vildsvinen gör nytta men problemet är den odlade jorden.

På Borrestads gods i sydöstra Skåne hade man vildsvin i hägn i början av fyrtiotalet.
Dessa fick hjälp att nå friheten och förökade sig snabbt. Även då var det bönderna som klagade och till slut ansåg sig regeringen tvingad fatta beslut om utrotning av vildsvinen. Tjugotvå heltidsanställda jägare plus drevkarlar lyckades under tre månader vintern 1947 skjuta tjugonio vildsvin. Kostnaden för jakten som jaktvårdsfonden fick betala utgjorde 33530 kronor, en stor summa pengar på den tiden. De som vill ha bort ”nöjesjägarna” kan vänligen ha detta exempel med i sin kalkyl!

Vildsvinens kraftiga ökningstakt beror enligt sakkunskapen mycket på att de fyller ut en tom nisch (där de en gång i tiden funnits) och där de inte har någon direkt konkurrens. De kommer om de får vara i fred att fylla ut denna nisch och sprida sig så långt norrut som de kan komma utan för vildsvinen besvärande snödjup.

Vill man snabbt få ner vildsvinsbeståndets storlek måste trycket i första hand läggas på de produktiva suggorna. Av etiska skäl blir jakttiden på dessa kort då de kan vara kultingförande större delen av året. Enligt lag får inte förande suggor skjutas. Av lagtexten framgår inte vilken ålder kultingarna skall ha uppnått för att suggan inte skall anses som förande!

Skjuts suggorna bort utvecklas flockarna av ungdjur till huliganer som går direkt ut på åkrarna och tar för sig. Ledarsuggorna är skygga och tar flocken med till säkrare platser.

I Skåne finns många med dystra erfarenheter av för högt jakttryck och det rapporteras om marker nästan helt tomma på vildsvin där jaktrycket på vuxna djur (läs suggor) varit för stort.

Man har nu lärt sig att i första hand jaga fjolårsgrisar och årsungar som leder till en god köttproduktion och bibelhållet eller på sina håll ökande vildsvinsbestånd.

En större grad av samverkan mellan jägare och markägare är tveklöst nödvändigt.
Med hjälp av elektriska stängsel kan en hel del av grisarna hållas borta från odlade fält! I de flesta fall täcker inkomsten av kött eller jaktarrende förlusterna av gröda.

Steg två i åtelbyggandet - Rulletunnan!!


När grisarna kommer regelbundet till din tjärade trädstam är det dags för steg nummer två. Rulletunnan kan sysselsätta grisarna i timmar och det fina med denna är att det är endast grisarna som har förstånd till att rulla tunnan för att få ut innehållet! Man vet att grisarna varit framme när tunnan är tom och så slipper man mata duvorna med dyrt foder. En begagnad plasttunna rymmande cirka femtio liter med lock som går att försluta inköps, kan oftast fås för cirka femtio kronor. I tunnans sida borras hål - prova dig fram - de får inte vara för stora, då tömmer grisarna tunnan för snabbt och så kommer det mycket vatten in när det regnar. I bottens centrum borras ett hål så att ett rep av plast kan stoppas in och därefter slås en stor knuta på insidan. En stolpe slås ner i marken och repet från tunnan, cirka två meter, görs ordentligt fast i stolpen. Dyrt foder - vildsvinen älskar majs - majs är nummer ett men ärtor och vete kan ibland duga. Tunnan laddas med tre till fyra kg och ställs upp. Har du tur hittar grisarna tunnan snabbt. När du kommer till åtelplatsen och ser att tunnan ligger ner och är tom då kan du räkna med regelbundna grisbesök framöver.

Gör trätjära kollen!!

Inköp en burk trätjära och bestryk ett träd av mindre värde (trädet kommer att skadas av grisarnas behandling) från marknivå och cirka en meter upp. Styrk även ut lite tjära så högt du når på stammen - då förs tjärlukten vidare med vinden längre bort och gör det lättare för svinen att hitta till tjärträdet. För att skydda sig mot parasiter i huden älskar vildsvinen att stryka sig i tjäran - fungerar som myggolja för grisar - tjäran drar minst lika bra som foder och måste finnas på varje grisåtel! Tjäran drar även vintertid. Finns det vildsvin på din mark dröjer det inte länge för än du märker det i tjäran!! Vanlig trätjära på fyra kilos burk går bra - behöver inte vara special vildsinstjära - den kostar bara onödigt extra!

lördag 29 augusti 2009


Så här fin blev trofén från galten som jag skjöt den 22 juli 2009 i Eket. Betarna var 16 cm långa och pryder nu väggen i vårt hem. Det är inte svårt att själv göra i ordning sin vildsvinstrofé och kommer jag senare att skriva hur man gör det lätt och enkelt!

En vildsvinsgalt på 140 kg levandevikt skjöt jag i Eket den 22 juli 2009. Det blev 64 kg smakrikt kött till frysboxen. Det går en ännu större galt till min åtel i Eket. Jag har sett den flera gånger men avstått från skott. Han behövs i avelsarbetet tycker jag och risken att han inte smakar så bra är stor så han får leva!
Många tycker det är fel att använda ljusförstärkare vid vildsvinsjakt nattetid. Jag tycker det är minst lika OK som att ha fast belysning på åtelplatsen.