De milda, snö och frostfattiga vintrarna som blivit allt vanligare i Skåne har inneburit att både bok och ek släpper mycket ollon, så även i år. Ollon verkar vara nummer ett för vildsvinen när det gäller foder och besöker de därför just nu åtlarna i betydligt mindre omfattning. Detta försvårar jakten för oss åteljägare.
Vildsvinen ökar nu i antal så snabbt så att det märks tydligt i markerna, stor skillnad bara från ifjol. Bökningarna har tilltagit kraftigt, så även skadorna på växande grödor. Frågan om förbud mot utfodring av vildsvinen är aktuellare än någonsin. En jämförelse: "I den tyska delstaten Sachsen får man endast utfodra med oförädlade jordbruksprodukter, t.ex. är bröd förbjudet. Max 5 kg majs per åtel och dygn är tillåtet. Enligt beräkningar går det åt 100 kg majs för varje nedlagt vildsvin i Sachsen".
Man kan inte låta bli att undra hur det räknestycket skulle se ut hos oss?
Vildsvinen äter gärna majs men ännu hellre bröd. Bröd kan jägaren få gratis men majs kostar pengar. Då blir det bröd till vildsvinen.
Även hjortar, älgar och rådjur äter gärna bröd på åtlarna, på vissa marker äter hjortdjuren mest, det har de "förbjudna" åtelkamerorna visat!
Med de milda vintrar som vi har i Skåne just nu behövs här ingen stödutfodring för att viltet skall klara sig. Den utfodring som äger rum i stor skala har som enda syfte att att locka svinen till utfodringsplatsen så man kan nedlägga detsamma men även att hålla grisarna i den egna jaktmarken till drevjakterna. De stora godsen är lika duktiga på att utfodra som jakträttsinnehavaren på den lilla markbiten.
Men saken är enkel - ingen åtel - inga grisar!!
Åteljakten är annars, rätt utförd, den säkraste jaktmetoden. Man har i regel god tid på sig att studera grisarna och vänta tills den utvalda grisen står rätt, då kan man ta gott stöd för vapnet, släppa kulan lungt och fint och grisen ligger död i smällen nästan varje gång. Skall jämföras med svin som kommer som skjutna ur en kanon med ett koppel hundar efter sig - här stegras svårighetsgraden betydligt för skytten och det säger sig själv att med denna jaktmetod blir det fler skadskjutningar.
Själv sitter jag gärna ute och passar på mina åtlar. Man lär sig väldigt mycket om grisarnas beteende, hur man skiljer på galt och sugga, rangordning och olika ljud. När grisarna kommer till åteln är de väldigt försiktiga och kollar upp så det är säkert läge - när de känner sig säkra så slåss de om godsakerna, kultingarna busar och väsnas, man kan utan att skrämma dem tala tyst i mobiltelefon när man sitter inne i vak kojan.
Det verkar som om det stora intresset för åteljakten har släppt. Många som tidigare satt ute och vaktade om kvällarna har slutat med detta och använder kvällen till något annat i stället. Skjuter man en gris sent eller ännu värre skjuter på en gris som man måste leta efter kan det bli tröttsamt på jobbet nästa dag.
Det märks också i skogen. Förr några år sedan kunde man, i den del av Skåne där jag har mina marker, höra flera smällar från studsare varje kväll man satt ute men nu är det inte varje gång som som jag hör någon studsare smälla.
Priserna på vildsvinskött har gått ner kraftigt på grund av ökande tillgång vilket kan bidra till det vikande intresset. Enligt uppgift från jägarkompisar på annat håll i landet är det likadant där.
Den värsta "Pigmanian" har lagt sig och fullmånen drar inte som förr!!!
Vildsvinen ökar nu i antal så snabbt så att det märks tydligt i markerna, stor skillnad bara från ifjol. Bökningarna har tilltagit kraftigt, så även skadorna på växande grödor. Frågan om förbud mot utfodring av vildsvinen är aktuellare än någonsin. En jämförelse: "I den tyska delstaten Sachsen får man endast utfodra med oförädlade jordbruksprodukter, t.ex. är bröd förbjudet. Max 5 kg majs per åtel och dygn är tillåtet. Enligt beräkningar går det åt 100 kg majs för varje nedlagt vildsvin i Sachsen".
Man kan inte låta bli att undra hur det räknestycket skulle se ut hos oss?
Vildsvinen äter gärna majs men ännu hellre bröd. Bröd kan jägaren få gratis men majs kostar pengar. Då blir det bröd till vildsvinen.
Även hjortar, älgar och rådjur äter gärna bröd på åtlarna, på vissa marker äter hjortdjuren mest, det har de "förbjudna" åtelkamerorna visat!
Med de milda vintrar som vi har i Skåne just nu behövs här ingen stödutfodring för att viltet skall klara sig. Den utfodring som äger rum i stor skala har som enda syfte att att locka svinen till utfodringsplatsen så man kan nedlägga detsamma men även att hålla grisarna i den egna jaktmarken till drevjakterna. De stora godsen är lika duktiga på att utfodra som jakträttsinnehavaren på den lilla markbiten.
Men saken är enkel - ingen åtel - inga grisar!!
Åteljakten är annars, rätt utförd, den säkraste jaktmetoden. Man har i regel god tid på sig att studera grisarna och vänta tills den utvalda grisen står rätt, då kan man ta gott stöd för vapnet, släppa kulan lungt och fint och grisen ligger död i smällen nästan varje gång. Skall jämföras med svin som kommer som skjutna ur en kanon med ett koppel hundar efter sig - här stegras svårighetsgraden betydligt för skytten och det säger sig själv att med denna jaktmetod blir det fler skadskjutningar.
Själv sitter jag gärna ute och passar på mina åtlar. Man lär sig väldigt mycket om grisarnas beteende, hur man skiljer på galt och sugga, rangordning och olika ljud. När grisarna kommer till åteln är de väldigt försiktiga och kollar upp så det är säkert läge - när de känner sig säkra så slåss de om godsakerna, kultingarna busar och väsnas, man kan utan att skrämma dem tala tyst i mobiltelefon när man sitter inne i vak kojan.
Det verkar som om det stora intresset för åteljakten har släppt. Många som tidigare satt ute och vaktade om kvällarna har slutat med detta och använder kvällen till något annat i stället. Skjuter man en gris sent eller ännu värre skjuter på en gris som man måste leta efter kan det bli tröttsamt på jobbet nästa dag.
Det märks också i skogen. Förr några år sedan kunde man, i den del av Skåne där jag har mina marker, höra flera smällar från studsare varje kväll man satt ute men nu är det inte varje gång som som jag hör någon studsare smälla.
Priserna på vildsvinskött har gått ner kraftigt på grund av ökande tillgång vilket kan bidra till det vikande intresset. Enligt uppgift från jägarkompisar på annat håll i landet är det likadant där.
Den värsta "Pigmanian" har lagt sig och fullmånen drar inte som förr!!!
Mycket intressant sida!!!
SvaraRadera