Sus scrofa

Allmänna fakta
Det är inte så ofta man får se ett vildsvin i det fria, då de flesta vildsvin är mycket skygga och normalt håller sig undan både människor och dagsljus. Men även om vildsvin är skygga djur, lämnar de ofta tydliga spår efter sig genom sitt stundtals våldsamma bökande i marken i jakten på föda. Att vildsvin nu åter finns i Sverige finns det många åsikter om. Förespråkarna menar att vildsvin ska ses som ett tillskott medan motståndarna anser att vildsvin orsakar betynde skador genom sitt frekventa bökande i jorden. Särskilt inom jordbruken kan detta vara kännbart. Jakt får bedrivas på svenska vildsvin mellan den 16 april till 15 februari (med vissa undantag såsom kultingförande suggor vilka alltid är fredade från jakt).



Utseende
Vildsvin är gråbruna i färgen, men pälsen mörknar något vintertid och blir lite ljusare om sommaren. Om man mot förmodan skulle få se ett vildsvin, känns det igen på sitt kraftigt byggda framparti och sina stora hörntänder. Svansen är kort och rak. Ett vildsvin kan bli upp mot 1,5 meter långt och nå en mankhöjd på en meter.


FörekomstFrån att ha varit utrotat i Sverige finns nu vildsvin åter i vår natur, och stammen ökar numera snabbt. Vildsvin förekommer främst i södra och sydöstra Sverige.



Föda
Vildsvinet är en så kallad allätare och dess föda består till allra största delen växter, som till exempel rötter, frön, fallfrukt och nötter. Den lilla andel animalisk föda som vildsvinet intar (ca en tiondel) består av maskar och larver. I undantagsfall kan ett vildsvin även fånga en och annan fågel eller smågnagare.


Reproduktion

Gällande vildsvins förökning blir både suggor och galtar könsmogna redan under det första levnadsåret, men parning brukar vanligen inte ske förrän suggorna är ca 1 ½ år och galtarna ca 2 år. Vildsvins parningsperiod infaller under hösten, från augusti till december. Suggans dräktighet varar ungefär 115 dagar och ungarna föds således från februari till maj. Suggan föder mellan 3-6 ungar beroende på ålder. Ju äldre hona desto fler ungar brukar födas. Det normala är en kull per år. I ettårsåldern stöts ungarna bort av suggan, då det är dags för henne att föda en ny kull igen.



Visste du…

…att ett vildsvin i det fria sällan uppnår en högre ålder än max 10 år.

…att vildsvin invandrade till Sverige ungefär samtidigt som människorna, för ca 8000-1000 år sedan.

…att vildsvin trivs i grupper bestående av suggor och kultingar, och att det alltid är den äldsta honan i gruppen som leder densamma. Galtar som är över 2 år trivs bättre ensamma, även om de i parningstider tillfälligt brukar ansluta sig till de kringströvande grupperna med suggor och kultingar.

…att det är ytterst sällsynt att vildsvin attackerar djur och människor. De få gånger det inträffar är det nästan uteslutande i samband med direkta hotsituationer eller när det är fråga om ett skadeskjutet vildsvin.

Publicerad 20/04/10 av Zoofakta.se DUBBELKLICKA PÅ BILDEN SÅ BLIR DEN STÖRRE!

Hungriga vildsvin lämnar daglegorna

SKURUP
– Vildsvinen är väldigt hungriga just nu vilket driver dem att söka sig ut ur sina vanliga etableringar. Det gör att man denna vinter kunnat stöta på vildsvin på andra platser än vanligtvis, säger eftersöksjägaren Rickard Alwén till Lokaltidningen Skurup.

Även privatpersoner märker av att vildvinen blivit fler. Genom att djuren söker föda på större områden så är risken också större att privatpersoner med hund stöter ihop med ett vildsvin.

– Stammen i kommunen har ökat avsevärt under de senaste åren och i år syns vildsvinen väldigt tydligt när de rör sig om nätterna på grund av all snö. När fler och fler nu börjar jaga vildsvin, speciellt i den skogsklädda delen av kommunen så blir djuren trängda och kan gå till attack. Även människor riskerar att bli skadade om de kommer för nära, säger han.
2010-02-21 (JJ).

Många svenskar är rädda för vildsvin.

Björnen är det djur som svenskarna är mest rädda för. Men även vildsvinet väcker fruktan hos många, enligt en ny opinionsmätning. Svenskarna har generellt blivit mer rädda för vilda djur de senaste åren.

Rädslan för stora, vilda djur har ökat i Sverige på senare år. I en mätning från Lantbruksuniversitetet (SLU) uppger 44 procent att de är rädda för att möta björnar i naturen. Motsvarande siffror för vildsvin och varg är 33 respektive 25 procent. Dessa tre arter står i en klass för sig när det gäller svenskarnas djurrädsla.

För 30 år sedan, 1980, var läget helt annorlunda. Då uppgav bara mellan en och två procent att de var rädda för björnar, vildsvin och vargar, ungefär lika många som brukar uppge att de är rädda för rådjur.

Den ökade rädslan hänger samman med att många djurarter ökat kraftigt i antal. I dag finns minst 3 200 björnar, 210 vargar och 150 000 vildsvin i landet. För 30 år sedan var björn och vildsvin sällsynta, medan vargen var näst intill utrotad

Det är en allmän förändring. Något har hänt i folks medvetande, säger Göran Ericsson, professor vid Lantbruksuniversitetet (SLU) och ledare för undersökningen.

- Det återspeglar att vi har fler vilda djur i markerna nu än vad vi hade förr. Vad gäller vildsvinet är trenden extremt tydlig.

Mätningen omfattar drygt 7.000 personer från hela landet. Enligt forskarna står björn, vildsvin och varg i en klass för sig när det gäller rädslan för vilda djur.

Nästan hälften av de tillfrågade, 44 procent, säger sig vara rädda för att möta en björn i skogen. En tredjedel, 33 procent, är rädda för vildsvin, och var fjärde, 25 procent, fruktar möten med vargar.

Längre ned på listan kommer älgen (11 procent), lodjuret (10 procent) och järven (8 procent).

Jämförelser med tidigare liknande mätningar från visar att rädslan för stora vilda djur har ökat dramatiskt på senare år, i takt med att stammarna av de flesta arter växt. För sex år sedan uppgav bara var femte svensk att de var rädda för att möta ett vildsvin i skogen.

De flesta experter skulle anse att oron är obefogad. Vildsvin är mycket skygga och undviker människor. Men Göran Ericsson menar att rädslan mer handlar om att vildsvinen, från att ha varit tämligen få till antalet, ökat enormt de allra senaste åren. Arten uppfattas som en ny djurart av många.

- Det finns en koppling mellan rädsla och det som är nytt i omgivningen. Jag misstänker att oron för vildsvinet kommer att sjunka undan och sedan stabilisera sig på en lägre nivå, ungefär som för älgen, säger han.

Att oro hänger samman med förekomst visas tydligt av att stockholmarna är de som oroar sig mest för vildsvinen, medan rädslan för stora rovdjur är störst i rovdjurslänen.

För 30 år sedan, 1980, då den första mätningen av det här slaget gjordes, var läget helt annorlunda. Då var älgen den enda arten som väckte viss fruktan. Bara en till två procent uppgav att de kände rädsla för vildsvin, björnar och vargar.

Från DN 14 feb 2010.

Åtta vildsvin sköts i naturreservat!

Helgens vildsvinsjakt i det populära naturreservatet Bokehultet, strax utanför Växjö, blev lyckat.

Ett 30-tal jägare jagade i helgen inom Bokehultets naturreservat på uppdrag av Växjö kommun.

Problemen med vildsvinen har ökat kraftigt i området. Naturreservatet ligger nära Växjö och trots att det är flitigt besökt av friluftsmänniskor var man tvunga att genomföra en vildsvinsjakt för att minska beståndet och skadorna.En ledstjärna i hela jakten var säkerheten, inte minst med tanke på närheten till ett köpcentrum.

Nu gick allting bra och åtta vildsvin kunde skjutas, samt två rävar och ett rådjur.

Jaktledaren Christer Alldén var mycket nöjd och alla jägare följde reglerna och tog sitt ansvar.

Vid en liknande jakt före jul fälldes bara ett vildsvin.

Växjö kommun såg gärna att alla vildsvin i området sköts.

Från Jaktjournalen 2010-01-19

Jägare höll vildsvin i ladugård

Den förtroendevalde jägaren födde upp vildsvin i ladugården. Han är polisanmäld och ska även granskas av länsstyrelsen. – Ibland får man ta lite genvägar för att lyckas, säger han.

I september 2008 togs bilder i en ladugård som visar fyra vildsvin som vid tillfället var minst ett år gamla. Fotografen fick se dem av en slump.
Gårdsägaren är vice ordförande i en jaktvårdskrets i Småland. Han bekräftar att han har fött upp vildsvinen.
– Många jägare med egen mark har egna vildsvin. Annars är det jättesvårt att träna hundarna. Åker du till ett lagligt hägn får du betala 2 000 kronor för några timmar, säger han.

Han berättar att han tidigare hade ett mindre hägn, men sålde marken och flyttade in vildsvinen i ladugården. Han säger att han från början hade två gyltor efter en korsning med tamsvin.
– De blev sedan betäckta inne i hägnet av en vildsvinsgalt. Djuren man ser på bilderna är kultingar från den ena och jag slaktade dem till jul det året, berättar jägaren.

Han är medveten om att det inte är tillåtet att hålla vildsvin vare sig i hägn eller i ladugård, men tycker inte att det är något att göra en större affär av.
Anmälningarna mot honom gäller brott mot jaktlagstiftningen och djurskyddslagen. Svenska Jägareförbundets ordförande Torsten Mörner avvaktar nu en rättslig prövning.
– Är det olagligt så är det olagligt, oavsett vilka skäl man anger. Men sedan är det en fråga för kretsårsmötet om han ska sitta kvar, säger han.
Förutom att han är förtroendevald anlitas den utpekade mannen av polisen för eftersök.

goran.berglund@lrfmedia.lrf.se Publicerad 17 januari 2010

Åteljakt och utfodring ett aktuellt tema.

De milda, snö och frostfattiga vintrarna som blivit allt vanligare i Skåne har inneburit att både bok och ek släpper mycket ollon, så även i år. Ollon verkar vara nummer ett för vildsvinen när det gäller foder och besöker de därför just nu åtlarna i betydligt mindre omfattning. Detta försvårar jakten för oss åteljägare.

Vildsvinen ökar nu i antal så snabbt så att det märks tydligt i markerna, stor skillnad bara från ifjol. Bökningarna har tilltagit kraftigt, så även skadorna på växande grödor. Frågan om förbud mot utfodring av vildsvinen är aktuellare än någonsin. En jämförelse: "I den tyska delstaten Sachsen får man endast utfodra med oförädlade jordbruksprodukter, t.ex. är bröd förbjudet. Max 5 kg majs per åtel och dygn är tillåtet. Enligt beräkningar går det åt 100 kg majs för varje nedlagt vildsvin i Sachsen".

Man kan inte låta bli att undra hur det räknestycket skulle se ut hos oss?

Vildsvinen äter gärna majs men ännu hellre bröd. Bröd kan jägaren få gratis men majs kostar pengar. Då blir det bröd till vildsvinen.

Även hjortar, älgar och rådjur äter gärna bröd på åtlarna, på vissa marker äter hjortdjuren mest, det har de "förbjudna" åtelkamerorna visat!

Med de milda vintrar som vi har i Skåne just nu behövs här ingen stödutfodring för att viltet skall klara sig. Den utfodring som äger rum i stor skala har som enda syfte att att locka svinen till utfodringsplatsen så man kan nedlägga detsamma men även att hålla grisarna i den egna jaktmarken till drevjakterna. De stora godsen är lika duktiga på att utfodra som jakträttsinnehavaren på den lilla markbiten.

Men saken är enkel - ingen åtel - inga grisar!!

Åteljakten är annars, rätt utförd, den säkraste jaktmetoden. Man har i regel god tid på sig att studera grisarna och vänta tills den utvalda grisen står rätt, då kan man ta gott stöd för vapnet, släppa kulan lungt och fint och grisen ligger död i smällen nästan varje gång. Skall jämföras med svin som kommer som skjutna ur en kanon med ett koppel hundar efter sig - här stegras svårighetsgraden betydligt för skytten och det säger sig själv att med denna jaktmetod blir det fler skadskjutningar.

Själv sitter jag gärna ute och passar på mina åtlar. Man lär sig väldigt mycket om grisarnas beteende, hur man skiljer på galt och sugga, rangordning och olika ljud. När grisarna kommer till åteln är de väldigt försiktiga och kollar upp så det är säkert läge - när de känner sig säkra så slåss de om godsakerna, kultingarna busar och väsnas, man kan utan att skrämma dem tala tyst i mobiltelefon när man sitter inne i vak kojan.

Det verkar som om det stora intresset för åteljakten har släppt. Många som tidigare satt ute och vaktade om kvällarna har slutat med detta och använder kvällen till något annat i stället. Skjuter man en gris sent eller ännu värre skjuter på en gris som man måste leta efter kan det bli tröttsamt på jobbet nästa dag.

Det märks också i skogen. Förr några år sedan kunde man, i den del av Skåne där jag har mina marker, höra flera smällar från studsare varje kväll man satt ute men nu är det inte varje gång som som jag hör någon studsare smälla.

Priserna på vildsvinskött har gått ner kraftigt på grund av ökande tillgång vilket kan bidra till det vikande intresset. Enligt uppgift från jägarkompisar på annat håll i landet är det likadant där.

Den värsta "Pigmanian" har lagt sig och fullmånen drar inte som förr!!!