Vildsvinet värre än vargen!

Samhällsekonomiskt är det ingen tvekan om vilket djur som är dyrast.

Vargjakten som pågått de senaste dagarna har blivit stort uppmärksammad. Regeringen har kritiserats för att den utförts utan kontroll, för att fler vargar än tillåtet har skjutits av och Naturskyddsföreningen menar att miljöminister Andreas Carlgren (C) helt fallit i farstun för anti-varglobbyn.

Det är onekligen så att vi har en stark sådan lobby i Sverige. Carlgren argumenterar, att vi måste ta hänsyn till de människor som drabbas av vargen, samt att vår vargstam måste bli genetiskt förnyad. Det senare argumentet är helt riktigt. Ska vi ha en vargstam (och den tillhör onekligen vår fauna) måste den skötas om på ett korrekt vis.

Men det finns något i vårt förhållande till våra vilda djur som inte är konsekvent. Vargen upprör känslor var den drar fram. När den river får och boskap ger det upphov till rubriker. Och det är naturligtvis förståeligt. Det är mycket dramatiska händelser som kostar boskaps- och fårskötare stora pengar och lidande.

Men med samma resonemang borde vi ha en ännu större anti-vildsvinslobby i det här landet. Det har vi inte. Trots att vildsvinen helt håller på att svämma över södra delarna av Sverige.

De bökar upp trädgårdar, förstör grödor, orsakar trafikolyckor, orsakar jakthundar de mest bestialiska skador (vilket vi skrivit om i BLT i höst då Daniel Sörensson, 21, Sturkö, fått sin hund attackerad) och vilka kan vara extremt aggressiva om man skulle stöta på dem i skogen, allra helst om de har kultingar med sig.

Men medan skador orsakad av varg och lo är grund för ersättning för djurhållare, finns det ingen länsstyrelse som erbjuder ersättning - av något slag - för förstörda skördar och skogsbestånd, och sönderbökade trädgårdar (för den enskilde kan den kostnaden vara nog så stor). Enligt jordbruksverket betalas det ut, enbart för trafikolyckor där vildsvin är inblandade, cirka 100 miljoner kronor om året. Då är inga andra skador inräknade överhuvudtaget. Därför att det inte finns någon övergripande koll på vildsvinsstammen i Sverige. Jordbruksverket räknar med att det finns 100 000 djur i landet, men vet inte säkert. Och man befarar på myndigheten att siffran kan stiga till 500 000 om några år.

I den allmänna mediebilden handlar vildsvinsskadorna mest om upprörda golfare som får sina golfbanor uppbökade.

Men fråga lantbrukarna i Backarydstrakten, Jan Nordmark i Degerfors, Carl-Albert Rydemark i Sörmland, och paret Ove och Anna-Stina Karlsson i Östra Göinge vad de tycker om vildsvinens framfart. De bor i olika delar av Sverige men har alla fått sin mark förstörd på olika vis på grund av den oregerliga vildsvinsstammen.

Men debatten om dessa problem blir sällan riktigt högljudd. Ändå handlar både varg- och vildsvinsdebatten om det problem som uppstår när människa och vilda djur ska samsas om samma revir. Anti-varglobbyn hävdar att sörlänningarna inte vet hur det är att ha vilt omkring sig. Men det är en sanning med kraftig modifikation.

Ett förslag, alltså: om vargen ses som ett så stort hot, borde länsstyrelserna (för det är de som har hand om det numera) se till att skjuta av vildsvinen också. Rent samhällsekonomiskt finns det säkert mer att vinna på det.




Sylvia Asklöf Fortell
sylvia.asklof@blt.se
Ledare 2010-01-05 | Uppdaterad 2010-01-05 Blekinge Läns Tidning