Hopplös kamp mot vildsvin

Simonstorp

Gunnar Andersson tycker att han blivit för gammal att slåss mot vildsvinen. Nu funderar han på att ge upp.
Nere vid sjön, längs vägen mot ladugården, på tomten och längs gångarna har vildsvinen plöjt upp marken.


- Jag vet inte riktigt vad de är ute efter, säger Gunnar. En del säger sniglar. Men det måste ju vara trevligare att köra ner nosen här än bland stubbar och stenar i skogen.


Orkar inte

Han rår inte på torvorna med krattan och funderar på att ta schaktbladet och traktorn och backa över förödelsen.


- Vi har inte ork för sånt här längre.


Grannen såg en skock på 40 vildsvin på vägen mot Brevik. På Gunnars ställe Älghällen tror han att det varit två kullar, ungefär 20 stycken.


- Kunde jag skjuta dom på tomten skulle det inte varit några problem. Men det får jag inte.


Får inte skjuta

Han är i händerna på Holmen som äger skogen. När pappa och farfar arrenderade gården stod det i kontraktet att om deras djur gick ut i skogen skulle de betala skadestånd till skogsbolaget.


När Gunnar själv köpte gårdshusen för tio år sedan, fick han inte rätt att skjuta ens på egna marken.


- Då fanns det inga vildsvin och jag vet vad jag skrev under.


- Men det retar mig nu att torparstackarna farfar och far skulle betala om djuren gick ut, och nu får vildsvinen från Holmens skog böka upp min trädgård utan att jag kan röra en fena.


"Känns lite jäkligt"

Älghällen ligger bedårande vackert i sluttningen ner mot den flikiga sjön.


- Javisst, men vi börjar bli gamla och kropparna börjar krångla. Det är flera dagsverken för att få ordning på det här.


- Det känns lite jäkligt faktiskt.



Janne Stenström 011-200 177 janne.stenstrom@nt.se